...på knappa 24 timmar...
I torsdags åkte vi iväg med Silja Galaxy på en 23 timmars hårdrockskryssning arrangerad av tidningen Close Up.
Började väl mindre bra med enorma köer när jag åkte för att hämta upp frun, och inte blev det väl mycket bättre med en ledsen o längtande dotter i luren...men allt det där ordnade ju till sig när vi väl kom fram till Siljaterminalen.
En skojig besvikelse var väl att vi tydligen var för gamla för att få visa leg och få vår väska visiterad, till skillnad mot många andra som skulle om bord på båten. Vi var väl även rätt ensamma om att inte stå eller sitta o dricka på golvet i terminalen så...
För att inte tala om hur ensamma vi var i den ryska restaurnagen Alexander på båten. Vi hade restaurangen helt för oss själva i minst en halvtimme innan några andra sällskap dök upp. Vi fick toppservice och började med något så icke hårdrockigt som en Dry Martini...
...sen fortsatte vi med varsin god köttig varmrätt, lamm för frun och pepparstek för mig, och till det en flaska riktigt gott rödvin...man kunde knappt ana att man var på en båt, än mindre på en hårdrockskryssning...
Men sen gick vi o satte oss vid det bord som resten av kvällen blev vår plats, och där var det ju ett ganska bra drag. Vi både såg och hörde bra, och hade inte allt för långt till baren där drink efter drink beställdes...
Vi såg nog det allra mesta av de allra flesta banden.
Det började med Scar Symmetry, som jag tycker var riktigt bra. Bra låtar och bra framfört, det är väl egentligen bara det att dom inte känns helt originella som gör att man inte fastnar helt för dom...gissar jag. 4 båtar av 5 i betyg.
Efter SS var det F.K.Ü, vilket visade sig vara lite av ett pajasband, och det inte i någon särskilt positiv anda...nej, dom funkade nog i det närmaste inte alls min smak...vid enstaka tillfällen tog dom sig dock upp till något slags lyssningsvärde... 2/5.
Sen var det då dags på scen för bandet som lockat oss mest till kryssningen, Soilwork. Och visst hjälper det att man kan låtarna, men jag tror att dom imponerat även utan den förkunskapen. Det var tight, snabbt, tungt, mäktigt och magiskt. Det förvånar mig att Soilwork inte lirar i samma division som In Flames. Det här bandet borde sälja ut islador landet runt istf att spela på små färjor...men jag är tacksam att dom går att uppleva på dessa mindre ställen. Sångaren har verkligen scenkarisma och det var nog bara reglerna på båten och hans något minimerade utspel som gjorde att det inte röjdes mer i publiken...(tänker tillbaka till Rockweekend och Wall of death med ett smile). Betyget kan inte bli annat än 5/5.
Ett annat av banden jag mycket såg fram emot att få premiärse var Raubtier, deras norrländska version av Rammstein har alltid gjort mig glad. Sångarens dialekt satt ju som den skulle, och låtarna var nog dom rätta, men särskilt engagerande var det aldrig...föredrar dom nog allt på skiva faktiskt. Sen är det ju otacksamt att spela efter Soilwork. 3/5.
Efter det fick frun nog och tog sitt pick o lämnade packet (jag) och gick till hytten för att sova. Själv tänkte jag ge Hardcore Superstars en chans till, dom lyckas ju iaf ibland med att få till en hit. Gillade deras entre, som nästan mer påminde om en sorti, men sen fick det mig aldrig att tända. Kanske var jag för trött, lite för rund under fötterna eller så är det helt enkelt inte min stil...jag gav upp innan jag hann höra någon av favoritlåtarna tom. Ger dom ändå 3/5 i betyg då dom alls inte var dåliga, och jag kan förstå hur folk gillar dom.
Sen var det hytten och sova som gällde...
Hytten låg bra till så vi sov rätt bra trots att delar av båten nog inte somnade öht...
Vi hade skippat frukostbuffen och tänkte oss en härlig lunchbuffe med lax, räkor, löjrom när dom öppnade vid 11...11 svensk tid vill säga, 12 finsk tid, så det var bara att vänta en extra timme som man kunde vilat sig på istället...
När vi väl kom in i matsalen visade det sig att det inte var den sedvanliga finlandsbåtsbuffen, utan en taco- och husmanskostbuffe, där husman betydde köttbullar o potatis typ.
Tacona var väl ok, men så långt ifrån vad vi förväntat oss, och så inte värt de 185 riksdaler det kostade per person.
Hann sen med lite taxfree-shopping innan vi gick för att se polska bandet Vader...men så var det det där med tidsskillnaden...inte var det Vader som gick på scen när vi kom inte, det var plojbandet Skitarg, som vi egentligen tänkte missa...
Det är egentligen bara att hålla med en av sångarna när han presenterade bandet som det löjligaste bandet på båten...förpubertala texter, spretig musik, fjantig "scenshow"...nä, dom funkar inte för mig 1/5.
Sen kom då det hårdaste, mörkaste bandet på båten, Vader, och allt hade blivit bra efter Skitarg...o trots att det verkligen inte är min genre så tycker jag dom fick till det riktigt bra. Kanske lite för mycket growl naturligtvis, men med en Sabbath-cover i settet så funkade spelningen över förväntan, 3/5.
Sen var det bara punkarna från Strängnäs kvar, Dia Psalma...punk på svenska, klart frun gick o vilade i hytten...hon har ju trots allt somnat tlll just Dia Psalma när dom besökte Väsbys ishall för några år sedan :)
...men vi andra blev bjudna på något så klassikt som hela Gryningstids-skivan i ett svep. Det märktes att den gick hem, störst publik på hela resan tror jag, definitivt mest allsång och riktigt, riktigt bra. 5/5.
Sen gick även jag o vilade tills dess att båten la till i Frihamnen...sen var det bara att ta bilen hem och krama om sina "små"...
/Bogie, som var riktigt nöjd med resan.
