En rätt intensiv vecka...

Som jag skrev i inlägget innan, så har det varit en hel del grejer senaste veckan, och nu ska jag försöka rekapitulera det hela...hade iaf närmare 300 kort i kameran och iphonen att lägga upp minnena på...
Först nu fick jag tid att uppdatera av en slump, då dottern ringde från skolan och troligtvis har en allergisk reaktion, eller möjligtvis mammas magåkomma...(hoppas inte).

Vi börjar med förra torsdagen, dvs den 20/5, då vi direkt efter jobbet tog oss till dotterns gymnastiksal, och vi var långt ifrån ensamma...

Varje barn hade fått dela ut fyra biljetter var, så vi var hela familjen plus mormor på plats för att se musikalen...

"Hej Spejs", som mycket riktigt handlade om rymden. Det var planeter, solar, jordar och månar, och ffa en måne sken naturligtvis vackrare än någon annan...

Visserligen en rätt partisk observation, men iaf...
Hon lyckades dessutom synnerligen bra med sina korta soloinsatser.

Musiklaen slutade med paradnumret "Rymdfest", och sen ville aldrig applåderna ta slut...
När dom dock väl gjorde det blev det blommor till stjärnorna (och månarna), och efter det en snabb hemgång, ett klädbyte för mig och iväg med bussen in mot stan. Under tiden tog frun med barnen på generalrep för dansuppvisningen senare samma vecka...

Själv tog jag mig då som sagt in till stan, Gamla Stan för att vara lite mer exakt, Debaser Slussen för att vara riktigt exakt. Där träffade jag kompisarna som hade lite glada nyheter att förmedla över en öl...eller två...på uteserveringen.
En bit över 8 på kvällen så gick vi in, och vid 20:30 drog det tyska bandet Accept igång...

...och som dom gjorde det...det var drag från första ton till den sista...
Nu har alltid Accept varit ett av mina absoluta favoritband i hårdrocks-genren, ja, öht egentligen, men utan originalsångaren Udo så var man ju inte helt säker på att det skulle funka lika bra.
Nu är ju visserligen Mark Tornillo en långhårig, barbröstad amerikan utan kammoflagekläder, men han lyckades ändå axla Udos mantel.
Nu hjälper det naturligtvis att mest framföra klassiker (som om dom gjort nåt annat, vilken låtskatt!) som publiken kan sjunga och gapa med i varenda ord i, men Mark får absolut godkänt.
Precis som setlisten nedan:

01. Metal Heart
02. Midnight Mover
03. Living For Tonight
04. Restless And Wild
05. Son Of A Bitch
06. Losers And Winners
07. London Leatherboys
08. The Abyss
09. Run If You Can
10. Teutonic Terror
11. Breaker
12. Bulletproof
13. Neon Nights
14. Winterdreams
-Classical Medley - (Bolero / Sabre Dance / Hall Of The Mountain King / Pomp And Circumstance)

15. Flash Rockin' Man
16. Up To The Limit
- Baltes Bass Solo -
17. Demon's Night
18. Turn Me On
19. Monsterman
20. Burning
---------------------------------------
21. Princess Of The Dawn
22. I'm A Rebel
---------------------------------------
23. Fast As A Shark
24. Balls To The Wall

"...signs of victory!"

Det var väl egentligen bara de nya låtarna som inte funkade helt och fullt ut, men med lite mer inlyssning så kommer dom nog att funka helt ok...om än inte komma upp i samma klassikerstatus som de övriga materialet.

Bandet bjöd verkligen på spelglädje och ett sjusjäkla tryck inne på lilla Debaser. Det var inte utan att man gick lycklig hemåt och konstaterade att det uppenbarligen var en miss av Udo att inte hoppa på det här tåget...men vem vet hur det blivit om han gjort det. Riktigt ballt med spelningar på så små klubbar också, det bidrager säkert till stämningen.

Har ni chansen, tex i Sundsvall till sommaren (Gatufest väl?) att se Accept, missa den inte!

Det var torsdagen det...redan på fredagskvällen var jag på veckans andra konsert, tredje musik-upplevelse...
Kusinens band Saturnarlia Temple spelade på the Cave i Sundbyberg, och detta var första gången jag lyckats se honom spela. Trodde ju jag skulle se honom med Therion på Klubben under Deggial-turnén, men då hade han redan slutat i bandet...
Nå, tillbaka till Grottan i Sumpan, väl där träffade jag på kusinen ganska omgående och hann snacka en bra stund med honom, vilket var riktigt kul...utöver ett kortare samtal på telefon och lite mailkontakt på Myspace så var det här första gången på 11 år som vi sågs, och då bor vi ändå i Stockholmstrakten bägge två...
Bandet som spelade innan kusinens band var väl någon slags dödsmetal antar jag, jag är ju föga insatt i den genren. Hur lite insatt jag än må vara, så kunde jag allt konstatera att detta inte var några större stjärnor inom den genren...det lät ganska ofarligt och inte allt för samspelt i mina öron...
Sen var det då dags för Saturnalia Temple, och bara introt skvallrade ju om att detta skulle bli något helt annat...
Det var mycket spejsade ljud som skapade stämning redan från början, och det är ju svårt att säga något annat än att detta är kusinens band...

Han spelar gitarr, sjunger och lever om på scen medan kompmusikerna just mest kompar...
Jag har förstått (fan va gammal man kan låta) att detta kallas doom, och det gick rätt långsamt i de flesta låtar, vilket väl är ett signum för den genren. Kanske en lite flummig och långsammare kusin till Black Sabbath kan man säga...en del riff lät väldigt Sabbath måste jag påstå.
Jag har inte en susning om vad låtarna hette, men jag gillade det jag hörde och såg. Det enda som inte var helt positivt var den rökelse (eller vad det nu var) som brändes i nåt krus på scen...tror banne mig att jag fick lite ont i skallen av skiten...men annars mycket kul att äntligen se honom och bandet live.

Tänker nog försöka se dom vid något mer tillfälle om chansen ges. Måste ge en eloge till det snygga och hedervärda t-shirt-valet oxå.

Efter Saturnalia Temple så var det ytterliggare ett band, men då det också skulle vara något åt dödshållet så gav jag fanken i det och tog bilen hem...
Nu har jag varit på the Cave två gånger, och tagit bilen dit bägge gångerna, nästa gång får det nog bli med en pilsner i näven :)

Sen blev det då lördag, och precis som på alla andra lördagar, så gick vi upp tidigt, men denna gång inte för att skjutsa dottern till kören, nej i lördags åkte vi för att sälja vår lill-chilla Calvin...
Först lämnade vi dock av sonen på StEssingen hos mormor, så hon kunde skjutsa honom till ett kalas med laser-game och senare picknick i Hagaparken.
Resten av oss åkte så till Norrköping, till samma lokal där Jericho förra året vann första pris i sin klass.Men denna gång då enbart för att sälja Calvin.

Om dom då alltid varit så här fina tillsammans, men inte ens med egna burar kunde dom hålla sams i de korta stunder de var ute tillsammans...
Då vi var ute lite i sista sekund för kontroll av djuret, så släppte jag fru, dotter och chilla vid entren, för att sen åka och parkera. När jag väl kom in i lokalen var Calvin redan på väg ner i en transportbur, med vidarebefodran Norge...tror jag hann se rumpan på honom innan locket stängdes...var kanske inte riktigt det farväl jag hade hoppats på...
För pengarna vi fick för honom köpte vi en massa chinchilla mat och badsand till den kvarvarande chillan Jericho.
Vi har redan fått ett mail om hur fin och bra Calvin är och mår från hans nya ägare i Norge. Han har redan fått bursällskap av en tjej, så den här uppföderskan är nog väldigt hoppfull om nya små Calvinar inom en snar framtid...o då lär hon kunna göra pengar på honom...
ja, ja, huvudsaken att han mår bra och har fått ett bra hem, och att vår Jericho får lite lugn och ro och en med tiden finare päls igen...

Ja, ja, hem från Peking igen, hämtade upp sonen i Hagaparken och hem o grilla... :)

På söndagen var det inte alls lika bra väder, vilket ju var lite typiskt, då både mormor och farmor o farfar kom på besök. Tanken var ju att vi skulle grilla lax och sitta ute och äta den, men lax i ugn funkade minst lika bra, och vi satt ju inte helt fel inomhus heller...
Nu var ju inte besöket enbart för middag, vi skulle ju och se vad barnen övat på en termin i dansskolan också...

Så till Vilunda-aulan begav vi oss för Danshusets stora vårshow. Många bra dansare och danser bjöds det på, även om vissa kanske inte var lika bra som andra, och all koreografi kanske inte var helt genomtänkt (forslande av väskor?)...barnens nummer var riktigt bra och hade full fart, så inga klagomål där inte.
Sen var det naturligtvis en Michale Jackson-hyllning i showen, och den gjorde eleverna riktigt bra...även om just Michael kanske inte var bäst av dom...

Farmor och farfar stannade över natten och åkte hem medan jag lämnade barn till skolan, frun hade redan åkt till jobbet...men det var nästan enda dagen hon jobbade denna vecka...måndagen och idag fredag...resten av veckan har hon varit hemma med feber och dålig mage...

Den här veckan har annars varit lite lugnare...det var väl först igår det var något särskilt inplanerat, och det var en rätt lugn grillkväll hemma hos min chef med familj.
Det bjöds på mycket gott, men chefens sambos "Hallonpanacottapaj" var kvällens höjdpunkt, ruskigt smarrig. Lite Wii-spelande hanns också med innan vi bröt upp vid 22-tiden...

...och idag som sagt lite halv-vabbande...

Till helgen rätt lugnt, förhoppningsvis lite morsdagsfirande vid musikskolan på söndag, då dottern har kör-sångsuppvisning och sonen ska spela slagverk...hoppas på schysst väder också, då de ska spela och sjunga utomhus...men ffa hoppas jag att dom håller sig friska...

Ja, det var nog en av de längsta blogg-uppdateringar jag skrivit...
Trevlig helg!
/Bogie

Finns så mycket att blogga om...

...att jag inte hinner...
/Bogie

En underbar sommarkväll...

...började på Backstugans uteservering vid 17-tiden med ett par öl i goda vänners lag, med efterföljande promenad nerför Råsundavägen och en tillfällig ihopstötning med delar av familjen Karlzzon.
In på Råsunda tillsammans med dryga 21.000 personer för bottenmötet mot Åtvidaberg.

Ett rejält kaos-tifo med bengaler, raketer och massor av konfetti samt iaf till en början riktigt starka ramsor ramade fint in matchen som började minst lika fint som derbyt mot djurgården, men 1-0 redan i begynnelsen...
Nu blev tack o lov fortsättningen trevligare än i derbyt, och Miran Burgic som gjorde sin sista match i AIK satte både 1 och 2-0...

Antingen så var Åtvid riktigt dåliga eller möjligtvis tagna av publikresponsen, eller så börjar AIK få lite fason på sitt spel. Den första halvleken såg väldigt trevlig ut.
I andra så tog Åtvid över och hade utöver 2-1 målet även en hel del bud på 2-2, särskilt läskigt var skottet som tog i stolpen och sen fortsatte i full fart längs hela mållinjen...puh!
Följdaktligen var det riktigt skönt när Mutumba blev fälld och genererade en straff till AIK, en straff som Miran Burgic satt i mål. Innan matchen var slut lyckades även Kevin Walker sätta 4-1, så det kändes riktigt bra.

Skjuts hem med kompisen, och väl innanför dörren möts jag av de ännu inte sovande barnen...
Sonen var mest uppe i varv och mer eller mindre drog mig in i vårt sovrum där han stolt visade en present han gjort till mig på syslöjden...

Mycket snygg och mycket passande.
Ett riktigt bra avslut på måndagen...(som iofs bjöd på lite tv och chillastädande med frun efter det att barnen somnat).

/Bogie, som hoppas resten av veckans aktiviteter blir lika bra.

Sing me a song, you're a singer...

Den 16/5 dog hårdrockssångaren Ronnie James Dio, 67 år gammal, känd från stora band som Black Sabbath/Heaven & Hell, Rainbow och det egna bandet Dio (ovan).
Jag hade endast förmånen att se honom en gång, och det på Sweden Rock Festival 1999, men på skiva finns han väl representerad i det Erikssonska hemmet. I morgon får det bli en del Dio i bilen på väg till jobbet...
Frun och jag , samt många andra skulle få se honom på Sonisphere-festivalen till sommaren med bandet Heaven & Hell (dvs Black Sabbath med Dio på sång), dock ställdes spelningen in för en knapp månad sen, då man antagligen märkte åt vilket håll det barkade. Tråkigt att spelningen aldrig blir av, men så mycket tråkigare att den lille mannen med den stora rösten inte längre finns ibland oss.
Vila i frid Ronnie James Dio!
/Bogie

Long tall family...

Sonens matteläxa resulterade i att jag växt en centimeter (tror jag inte ett dugg på, inte på den ledden iaf), dottern kommit upp i "sitta i framsätet längd" (blev en premiärtur under dagen), sonen har 6 cm kvar innan han växer om sin mor och medellängden i den 102-åriga familjen är 169 cm....

/Bogie

Grattis frun!

...på namnsdagen en dag för sent här på bloggen, men jag lyckades till slut komma ihåg det i realtid också, om än utan blommor och fanfarer...

Annars har det väl blivit en del grillmat i helgen, både oxfilé, hamburgare och kyckling...o korv så klart :) Ikväll ska det allt grillas lite till...fläskfilé till mig och barnen, och entrecote til frun, som inte tål fläskkött...(nej, det är inte religiöst :)

I går lördag, jäklarns vad det är svårt med dagar just nu, hade söndag redan i går) så var vi på StEssingen, hemma hos svärföräldrarna och åt revbensspjäll på deras balkong tillsammans med svåger o familj. En kortare promenad till lekplatsen och svågerns hus blev det också.

Annars har vi väl inte gjort så mycket vettigt denna helg, städat huset visserligen...

I morgon är det AIK.s sista match i Allsvenskan före VM-uppehållet (fjanteri!), ytterliggare ett bottenmöte, men med en förhoppningsvis riktigt trevlig inramning. Biljetterna har gått för struntsummor och det verkar kunna bli en hel del folk på plats (hoppas). Vädret borde väl göra sitt till också.
Resten av veckan bjuder på Musikal (dotterns klass), dansrep för barnen inför uppvisning på söndag, Accept på Debaser, och kusinens band Saturnalia Temple på the Cave i Sumpan, disco för dottern, försäljning av Calvin i Norrköping...och jobb och skola naturligtvis...denna vecka är sannerligen uppbokad...

I övrigt håller vi som bäst på att planera för sommarsemestern, som nu med största säkerhet kommer att förläggas till Sverige och Danmark. Det blir Legoland (innan barnen växer ifrån det) och en del camping i tält. Troligtvis Göteborg och Lisseberg på vägen hem...

/Bogie

Inte lätt att vara Gnagare...

...just nu...
Efter en förnedrande förlust mot Göteborg med 0-4 hade man väl en liten, men ack så liten förhoppning om att det börjat vända med en 1-0 seger över bottenkonkurrenten Trelleborg, men då åker vi på nästa fyramålsförlust, denna gång mot Elfsborg. Nu har jag inte sett ett smack av matchen (så egentligen finns den nog inte), men av vad jag hört var inte AIK helt usla...bara nästan...

Gnagaren ovan är bara vår i en dryg vecka till...
Trots att vi skillt på dom två chillorna, så de har varsin bur, så funkar det inte, Calvin (ovan) ser rätt ledsen och ensam ut i sin stora bur, men väl ute på golvet med Jericho så måste han ändå gå till attack. En chilla kan leva upp till 15 år, och det är helt enkelt inte snällt att behålla honom. Nästa lördag är det utställning i Norrköping, där Jericho vann förra året, men i år ska vi alltså inte ställa ut, utan enbart åka dit för att sälja Calvin till en norsk uppföderska. Han ska till Norge och bli avels-chilla.
Kommer att kännas skumt att sälja honom, men han får det förhoppningsvis bättre dit han kommer, och vi får faktiskt nästan tillbaka vad vi gav för honom, inte illa det.

Sen kan man ju verkligen ställa sig frågan vad jag gör här klockan 08:15 en ledig torsdag...vaknade vid sjutiden och kunde inte somna om. Resten av huset sover, så det är ju iofs rätt lugnt och skönt, så vem klagar :)

Igår eftermiddag kunde man sitta ute på altan i bara t-shirt, så jag o frun satt nog där i två timmar, drack lite gott och käkade lite nötter innan vi tog tag i det där med middagen.
Idag ser det inte ut att bli riktigt lika fint, så risken är att det blir till att städa huset...

Nu kommer första familjemedlemen upp...det var dottern, så nu blir det barnprogram...eller möjligtvis lite VH1musikvideos...

See'ya!

/Bogie, som ändå ser fram emot måndagens match mot Åtvidaberg...

Nostalgi...

Efter många år och förslag hit och dit lyckades jag och
barndomskompisen från landet stämma träff.
Det blev ett skönt samtal över en hambugare och ett par öl på
Bishops Arms. En del om tider som varit naturligtvis, vi har ju inte
setts sen 2000 tror jag det är, men även en hel del om nutiden.
Vid niobläcket bröt vi upp och åkte till varsin sida om stan, och
konstaterade att det inte skulle dröja lika länge till nästa gång...
Hemma vid 22-tiden och hann krama bägge barnen godnatt.

Dottern hade haft försäljning mm på Fritidshemmensdag och verkade
nöjd med dagen. Sonen var lite ledsen då han troligtvis blir kvar i
samma klass även till hösten. Inte så att han inte trivs, men förra
året gick två klasskompisar upp i en "högstadieklass" och han trodde
han skulle få följa efter nästa termin. Istället verkar hans
nuvarande klass bli en mellan- och högstadieklass. Det blir säkert
bra till slut, men det kommer väl inte bli lika speciellt att börja
högstadiet som många andra har upplevt det...

...och idag är det halvdag (13:57), ledig torsdag och semester på
klämfredagen, så det blir en härligt lång helg.

/Bogie, som åker buss till jobbet då bilen blev kvar på jobbet igår
e.m...

Bollen är rund...

...och äntligen rullade den AIK:s väg...
Ynka 1-0 mot bottenkonkurrenten Trelleborg blev det, med bud på ett par mål till, men varken skärpa eller vilja verkar infinna sig i straffområdet.
Usel publiksiffra naturligtvis, inte ens 9.000 pers...uselt, men stämningen var riktigt ok ändå.
Eguren vann pris som bästa Gnagare på plan, och fan vet om han inte förtjänade den. Tänk om han lirat så här från början och sen rott upp sig, då hade nog aldrig någon klagat.
Det är ju inte direkt glädje man känner efter en sån här vinst, utan mer lättnad, men det är ingen dum känsla det heller...

/Bogie, som arbetar den första av 2½ arbetsdagar denna vecka...

Det går bra nu...

Snälla, vänd tabellen upponer...

/Bogie, som på söndag ska se AIK-Trelleborg...

2:a...

...på App-stores "Top Free Apps-lista" över mest nerladdade
applikationer.
Kritiken i recensionsfältet är dock inte nådigt, mest klagas det på
att man måste ha digipassen med sig för att kunna logga in. Och även
om säkerheten måste gå främst, så kan jag inte annat än att
hålla med. En pinkod för att komma åt sina egna konton, mer borde
inte behövas.

I övrigt så är det en skandal av oanade proportioner att matsalen
här på jobbet har slutat servera pannkakor pga att det nu är
sommar...
Vem äter inte pannkaka på sommaren ??!!
Ja, ja, kvällens middag är iaf självskriven.

/Bogie

Äntligen...

...har SEB fixat till en applikation till iphonen, en applikation där man kan hitta närmaste bankomaterna, se aktiekurser, ta kontakt med banken, se informationsfilmer och ffa komma åt sina konton för saldokoll, betala räkningar mm mm...ovärderligt inför semestern och suveränt även till vardags.

/Bogie,...anställd :)

Valborg...

Hade halvdag i fredags och slutade då som vanligt 13:57, sen plockade jag upp frun från bussen och sen bar det hem för packning...iväg i bilen och vid sextiden var vi väl framme i Strängnäs...
Där bjöd farmor och farfar på lite god mat och dryck innan vi klädde på oss och gick ner till majbrasan.
Det var en ovanligt svår majbrasa att få att brinna, ett antal tafatta försök hjälpte ingenting, det ville bara inte ta sig, trots både disel och tändvätska.
Först efter den dryg timme började det brinna ordentligt, och då var det rätt skönt att få lite värme.

När det väl brann som värst så tågade vi hemåt och gick o la oss...

På lördagen var mina föräldrar på årsmöte för området, och jag och familjen åkte in o shoppade på Överskottsbolaget och Karlssons, inte för att vi hittade så mycket, men lite blev det ju ändå...
Sen blev det en liten promenad ner till bryggan för att kolla det höga vattenståndet och för att traditionsenligt kasta lite sten i sjön...
Under dagen kollade vi även igenom Avatar i två omgångar, det funkar även på dvd, även om det inte riktigt är lika magisk som på 3D-bio...
På det en god middag, Körslaget och hopp i säng...

På söndagen hann vi väl inte mycket mer än att äta frukost, packa och säga hej då innan vi åkte till Råsunda för derby. En timme innan avspark var vi på plats på det soliga Norra Stå, där vi även intog en snabb-lunch, hamburgare till barnen och korv till oss. Senare mutades det även med popcorn och bullar...
Det var en perfekt inramning, solen sken och bengaler och fyrverkerier ingick i tiofot, perfekt för barnen kunde man tro...

...men dottern ogillade de högröstade pojkarna bakom oss, och tittade inte mycket på matchen alls, det var mest spel på mammas telefon och sms:ande på sin egen...
Sonen däremot verkade njuta av att få bete sig lite som han ville...stå på stolarna, vifta o klappa med händerna och sjunga om djugårdsjävlar.

När sen AIk gjorde 1-0 efter bara två minuters spel så var ju lyckan total.
Men säg det som varar beständigt...en bortdömd straff, en ilsken kille bakom oss som skrämde dottern än mer, en katastrofal insats av AIK:s målvakt (man måste kunna skilja på de egna spelarna och de onda spelarna) och till slut 2-1 till djurgården...fan, fan, fan som den gamle gårdaren Thåström skulle uttryckt det.
Det positiva med att ha barnen med sig var dock att förlusten inte kändes lika hård, det sattes i perspektiv helt enkelt...och så tillåter man sig kanske inte att bli fullt så upprörd på läktaren heller...
Efter det hem för grillning och en film...barnen i säng och en till film...och sen städning av de försakade chillorna och sen i säng...lite zebra-randig i ansiktet efter solglasögonen, ffan var jag blek på hjässan där jag placerat solisarna under matchen...schnyggt! :)

...och idag är det måndag, dottern lite allergiskare än vanligt (jävla björkar!), men på plats, sonen var lite småsur i morse, och min jävla hosta går inte över, så ja, nog är det måndag alltid...
/Bogie