En rätt intensiv vecka...

Som jag skrev i inlägget innan, så har det varit en hel del grejer senaste veckan, och nu ska jag försöka rekapitulera det hela...hade iaf närmare 300 kort i kameran och iphonen att lägga upp minnena på...
Först nu fick jag tid att uppdatera av en slump, då dottern ringde från skolan och troligtvis har en allergisk reaktion, eller möjligtvis mammas magåkomma...(hoppas inte).

Vi börjar med förra torsdagen, dvs den 20/5, då vi direkt efter jobbet tog oss till dotterns gymnastiksal, och vi var långt ifrån ensamma...

Varje barn hade fått dela ut fyra biljetter var, så vi var hela familjen plus mormor på plats för att se musikalen...

"Hej Spejs", som mycket riktigt handlade om rymden. Det var planeter, solar, jordar och månar, och ffa en måne sken naturligtvis vackrare än någon annan...

Visserligen en rätt partisk observation, men iaf...
Hon lyckades dessutom synnerligen bra med sina korta soloinsatser.

Musiklaen slutade med paradnumret "Rymdfest", och sen ville aldrig applåderna ta slut...
När dom dock väl gjorde det blev det blommor till stjärnorna (och månarna), och efter det en snabb hemgång, ett klädbyte för mig och iväg med bussen in mot stan. Under tiden tog frun med barnen på generalrep för dansuppvisningen senare samma vecka...

Själv tog jag mig då som sagt in till stan, Gamla Stan för att vara lite mer exakt, Debaser Slussen för att vara riktigt exakt. Där träffade jag kompisarna som hade lite glada nyheter att förmedla över en öl...eller två...på uteserveringen.
En bit över 8 på kvällen så gick vi in, och vid 20:30 drog det tyska bandet Accept igång...

...och som dom gjorde det...det var drag från första ton till den sista...
Nu har alltid Accept varit ett av mina absoluta favoritband i hårdrocks-genren, ja, öht egentligen, men utan originalsångaren Udo så var man ju inte helt säker på att det skulle funka lika bra.
Nu är ju visserligen Mark Tornillo en långhårig, barbröstad amerikan utan kammoflagekläder, men han lyckades ändå axla Udos mantel.
Nu hjälper det naturligtvis att mest framföra klassiker (som om dom gjort nåt annat, vilken låtskatt!) som publiken kan sjunga och gapa med i varenda ord i, men Mark får absolut godkänt.
Precis som setlisten nedan:

01. Metal Heart
02. Midnight Mover
03. Living For Tonight
04. Restless And Wild
05. Son Of A Bitch
06. Losers And Winners
07. London Leatherboys
08. The Abyss
09. Run If You Can
10. Teutonic Terror
11. Breaker
12. Bulletproof
13. Neon Nights
14. Winterdreams
-Classical Medley - (Bolero / Sabre Dance / Hall Of The Mountain King / Pomp And Circumstance)

15. Flash Rockin' Man
16. Up To The Limit
- Baltes Bass Solo -
17. Demon's Night
18. Turn Me On
19. Monsterman
20. Burning
---------------------------------------
21. Princess Of The Dawn
22. I'm A Rebel
---------------------------------------
23. Fast As A Shark
24. Balls To The Wall

"...signs of victory!"

Det var väl egentligen bara de nya låtarna som inte funkade helt och fullt ut, men med lite mer inlyssning så kommer dom nog att funka helt ok...om än inte komma upp i samma klassikerstatus som de övriga materialet.

Bandet bjöd verkligen på spelglädje och ett sjusjäkla tryck inne på lilla Debaser. Det var inte utan att man gick lycklig hemåt och konstaterade att det uppenbarligen var en miss av Udo att inte hoppa på det här tåget...men vem vet hur det blivit om han gjort det. Riktigt ballt med spelningar på så små klubbar också, det bidrager säkert till stämningen.

Har ni chansen, tex i Sundsvall till sommaren (Gatufest väl?) att se Accept, missa den inte!

Det var torsdagen det...redan på fredagskvällen var jag på veckans andra konsert, tredje musik-upplevelse...
Kusinens band Saturnarlia Temple spelade på the Cave i Sundbyberg, och detta var första gången jag lyckats se honom spela. Trodde ju jag skulle se honom med Therion på Klubben under Deggial-turnén, men då hade han redan slutat i bandet...
Nå, tillbaka till Grottan i Sumpan, väl där träffade jag på kusinen ganska omgående och hann snacka en bra stund med honom, vilket var riktigt kul...utöver ett kortare samtal på telefon och lite mailkontakt på Myspace så var det här första gången på 11 år som vi sågs, och då bor vi ändå i Stockholmstrakten bägge två...
Bandet som spelade innan kusinens band var väl någon slags dödsmetal antar jag, jag är ju föga insatt i den genren. Hur lite insatt jag än må vara, så kunde jag allt konstatera att detta inte var några större stjärnor inom den genren...det lät ganska ofarligt och inte allt för samspelt i mina öron...
Sen var det då dags för Saturnalia Temple, och bara introt skvallrade ju om att detta skulle bli något helt annat...
Det var mycket spejsade ljud som skapade stämning redan från början, och det är ju svårt att säga något annat än att detta är kusinens band...

Han spelar gitarr, sjunger och lever om på scen medan kompmusikerna just mest kompar...
Jag har förstått (fan va gammal man kan låta) att detta kallas doom, och det gick rätt långsamt i de flesta låtar, vilket väl är ett signum för den genren. Kanske en lite flummig och långsammare kusin till Black Sabbath kan man säga...en del riff lät väldigt Sabbath måste jag påstå.
Jag har inte en susning om vad låtarna hette, men jag gillade det jag hörde och såg. Det enda som inte var helt positivt var den rökelse (eller vad det nu var) som brändes i nåt krus på scen...tror banne mig att jag fick lite ont i skallen av skiten...men annars mycket kul att äntligen se honom och bandet live.

Tänker nog försöka se dom vid något mer tillfälle om chansen ges. Måste ge en eloge till det snygga och hedervärda t-shirt-valet oxå.

Efter Saturnalia Temple så var det ytterliggare ett band, men då det också skulle vara något åt dödshållet så gav jag fanken i det och tog bilen hem...
Nu har jag varit på the Cave två gånger, och tagit bilen dit bägge gångerna, nästa gång får det nog bli med en pilsner i näven :)

Sen blev det då lördag, och precis som på alla andra lördagar, så gick vi upp tidigt, men denna gång inte för att skjutsa dottern till kören, nej i lördags åkte vi för att sälja vår lill-chilla Calvin...
Först lämnade vi dock av sonen på StEssingen hos mormor, så hon kunde skjutsa honom till ett kalas med laser-game och senare picknick i Hagaparken.
Resten av oss åkte så till Norrköping, till samma lokal där Jericho förra året vann första pris i sin klass.Men denna gång då enbart för att sälja Calvin.

Om dom då alltid varit så här fina tillsammans, men inte ens med egna burar kunde dom hålla sams i de korta stunder de var ute tillsammans...
Då vi var ute lite i sista sekund för kontroll av djuret, så släppte jag fru, dotter och chilla vid entren, för att sen åka och parkera. När jag väl kom in i lokalen var Calvin redan på väg ner i en transportbur, med vidarebefodran Norge...tror jag hann se rumpan på honom innan locket stängdes...var kanske inte riktigt det farväl jag hade hoppats på...
För pengarna vi fick för honom köpte vi en massa chinchilla mat och badsand till den kvarvarande chillan Jericho.
Vi har redan fått ett mail om hur fin och bra Calvin är och mår från hans nya ägare i Norge. Han har redan fått bursällskap av en tjej, så den här uppföderskan är nog väldigt hoppfull om nya små Calvinar inom en snar framtid...o då lär hon kunna göra pengar på honom...
ja, ja, huvudsaken att han mår bra och har fått ett bra hem, och att vår Jericho får lite lugn och ro och en med tiden finare päls igen...

Ja, ja, hem från Peking igen, hämtade upp sonen i Hagaparken och hem o grilla... :)

På söndagen var det inte alls lika bra väder, vilket ju var lite typiskt, då både mormor och farmor o farfar kom på besök. Tanken var ju att vi skulle grilla lax och sitta ute och äta den, men lax i ugn funkade minst lika bra, och vi satt ju inte helt fel inomhus heller...
Nu var ju inte besöket enbart för middag, vi skulle ju och se vad barnen övat på en termin i dansskolan också...

Så till Vilunda-aulan begav vi oss för Danshusets stora vårshow. Många bra dansare och danser bjöds det på, även om vissa kanske inte var lika bra som andra, och all koreografi kanske inte var helt genomtänkt (forslande av väskor?)...barnens nummer var riktigt bra och hade full fart, så inga klagomål där inte.
Sen var det naturligtvis en Michale Jackson-hyllning i showen, och den gjorde eleverna riktigt bra...även om just Michael kanske inte var bäst av dom...

Farmor och farfar stannade över natten och åkte hem medan jag lämnade barn till skolan, frun hade redan åkt till jobbet...men det var nästan enda dagen hon jobbade denna vecka...måndagen och idag fredag...resten av veckan har hon varit hemma med feber och dålig mage...

Den här veckan har annars varit lite lugnare...det var väl först igår det var något särskilt inplanerat, och det var en rätt lugn grillkväll hemma hos min chef med familj.
Det bjöds på mycket gott, men chefens sambos "Hallonpanacottapaj" var kvällens höjdpunkt, ruskigt smarrig. Lite Wii-spelande hanns också med innan vi bröt upp vid 22-tiden...

...och idag som sagt lite halv-vabbande...

Till helgen rätt lugnt, förhoppningsvis lite morsdagsfirande vid musikskolan på söndag, då dottern har kör-sångsuppvisning och sonen ska spela slagverk...hoppas på schysst väder också, då de ska spela och sjunga utomhus...men ffa hoppas jag att dom håller sig friska...

Ja, det var nog en av de längsta blogg-uppdateringar jag skrivit...
Trevlig helg!
/Bogie