Hon vaknade med feber i lördags morse, o så var den dagens höjdpunkt för hennes del avblåst, kalas hos en kompis i Viksjö. För att dagen inte skulle bli helt värdelös för henne så fick hon följa med familjen på Gnagisdagen, men mer om det längre ner.
Först en liten trädgårdsuppdatering, då frun sällan har/tar sig tid till en sådan...eller för att jag inte kan låta bli att trampa in på hennes område :)
Nåväl, nu blommar det iaf rejält i rabatterna, de flesta tulpaner står i full blom.
Ett litet collage över hur det såg ut nu i helgen.
I söndags passade vi även på att köpa och plantera en magnolia utanför köksfönstret, så om nåt år kanske inte insynen är total, om vi nu lyckas med busken...
Vi har iaf lyckats hyfsat med renoveringen av gräsmattan, det är bara närmast huset, i skuggan som det inte tagit sig riktigt, men det är på gång även där.
I söndags passade vi även på att köra en grilldebut. Nu grillade ju visserligen frun o barnen korv på valborg i kolgrillen, men igår var det gasolpremiär. Denna gång var det lax som las på gallret, mycket gott! Tyvärr så var dottern rätt hängig, så vi åt inne trots det fina vädret, så grillningen kändes kanske inte helt hundra ändå...men snart så.
Tidsperspektiven blir lite knasiga i denna bloggning, för nu är vi tillbaka till lördagen...o lördag förmiddag tom, då det var städdag i området.
Det blev en hel del skräp som räffsades upp på den lilla (kändes inte liten just då) allmänningen utanför vårt hus. Vid lunch, då det bjöds på korv och dricka, hölls även ett kort extrainsatt årsmöte där tre frågor snabbt avhandlades. Samfälligheten sa ja till tre hål i väggen, så "snart" får vi tillgång till HDTV (det lilla som sänds), 24mbits bredband och telefoni via Comhem...vi får se vad vi väljer när det närmar sig. Det sas även ja till ommålande av garagelängorna och att klottersannering på de egna husen vid uppkomst skall betalas av samfälligheten.
Säckarna på bilden ovan togs inte bort på lördagen och inte heller på söndagen, så ett tag var jag rädd att jag skulle behöva köra bort dom själv, men alldeles nyss så kom det en bil och plockade med sig dom.
Ja o så till Gnagisdagen då...
Det var bra väder och en massa barn och vuxna som njöt i fulla drag av Gnagisdagen. Det hoppades i borgar, åktes snurrande kaffekopp, ansiktsmålades, godisregnades och sköts straffar mm.
Här kramar en glad son om Gngis, o dottern står strax brevid.
...och här visar han upp sin tjusiga ansiktsmålning, efter egen design...pojken som kom efter tyckte det var så häftigt att han valde en likadan :)
I själva matchen gick det inte så bra, även om jag tyckte AIK var det bättre laget i första halvlek, så kom dom aldrig närmare än på bilden ovan, o i andra satte Helsingborg det enda målet...just då kanske inte helt rättvist i mina svartgula ögon, men sen hade Heif bud på fler mål, så helt orättvist sett över hela matchen var det kanske inte...
Barnen höll gott mod, tom den febriga Emma, med hjälp av dricka popcorn o chips.
...och Norra Stå höll oxå gott mod o bra fart matchen igenom. Så långt en mycket bra o trevlig tillställning, men så fick det naturligtvis inte förbli...
Efter slutsignalen satt vi kvar en stund för att undvika den värsta trängseln, för att sen gå till bilen. Att gå till bilen visade sig dock bli ett äventyr som vi gärna varit utan. Vi hade väl bara kommit ett tiotal meter innan vi gick rakt in i ett rejält bråk mellan ligister och polis, det var bara att vända för oss, för dom pucklade på varandra bra. Då frun som hade sonen i handen, kunde gå lite fortare, så hamnade dottern och jag på efterkälken, kämpandes framåt i den hord av slagsmålssugna ungdomar och nyfikna åskådare. Själv var jag inte särskilt orolig, vare sig för mig eller familjen, mest arg och besviken över att de skulle behöva uppleva något dylikt, och att det skulle ske utanför en familjeläktare på en familjetillställning. När vi väl hittade igen varandra i hörnet av Södra och Västra var sonen i totalt upplösningstillstånd, han grät förtvivlat. Inte bara hade han sett hur vuxna människor slagits, hur polisen delat ut slag med batong och en massiv aktion av poliser med kopplade hundar, han hade även tappat bort sin pappa och syster. Han är i en känslig period just nu, där han funderar en del på döden mm, och nu trodde han att jag hade dödats. Det tog halva kvällen att försöka förklara och trösta, och även söndagsmorgon gick åt till en hel del förklarande...och det är inte det lättaste att förklara kan jag lova.
Jag har svårt att se att han kommer att vilja gå på fotboll och AIK den närmsta tiden, och vad än värre är, så kommer han att ha det svårt då jag kommer att åka iväg på matcher. Jag vill inte att han ska behöva oroa sig över mig, det är liksom tvärtom som det ska vara.
Jag får väl erkänna att jag har en viss fashination för dessa bråk så länge jag själv slipper att involveras, och att jag har visat en viss förståelse/förlåtelse för bråkstakarna, kanske främst för att dom är AIK:are, men oxå för att dom under en längre tidsperiod faktiskt fått bråken längre o längre ifrån arenorna. I lördags var det dock som att ta ett rejält kliv bak till tidigt 90-tal, då vi bodde en kastad flaska från Råsunda. TV-bilderna på kvällen med rusningar i Solna var en tråkig tillbakablick.
Fan, jag hade verkligen hoppats att vi skulle få slippa sån här skit utanför vår hemmaplan, och att andra ska slippa det på våra bortaplaner, att barn ska kunna gå fredade och glada från en match, att minnet ska vara av sånger och mjuka kramar från Gnagis, inte blödande skallar, påsprungna barnvagnar och kravallutrustad polis.
Så jävla arg, sur och besviken så att en noll-ett-förlust är en piss i Atlanten i jämförelse.
/Bogie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar