söndag, juli 19, 2009

Sonisphere...

I måndags, för en vecka sedan, fick jag reda på att jag vunnit två biljetter till Sonisphere-festivalen i Hultsfred, en festival som visserligen bjöd på Metallica som huvudnamn, men som inte hade så många andra band som fångade mitt intresse...
Hade ju varit mycket trevligare att vinna förstapriset i den web-tävling som jag ställde upp i, för då hade man fått resan med en exklusiv buss ner tillsammans med 9 kompisar...men varför klaga...
Frun kände inte för festival, och jag var lite lagom ljummen till idén, men så gillade kompisen Matte idén, och plötsligt så satt vi i vår bil på väg ner mot Hultsfred på lördagmorgonen...
Resan ner gick bra ända tills vi kom ett par kilometer ifrån Hultsfred, men där blev det i det närmaste tvärstopp...

Det visade sig att det var tre vägar med rejäla köer som alla skulle in i samma rondell, och från denna rondell ut på ett kalhygge där festivalparkeringen höll hus. Det var först då vi förstod hur mycket folk som verkligen skulle vara på plats...jisses va med bilar...en officiell publiksiffra på 35.000 har jag just sett...
Sen blev det bussresa från parkeringen, något vi inte räknat med, men med 28 grader o solsken, vem behöver packningen i bilen...
Väl framme vid festivalområdet möttes vi av en enorm kö, men den visade sig vara till campingen, och vi hade bestämt att skippa tält och sova i bilen istället...så in på festivalområdet var det inga problem att ta sig...

Däremot tog det tid att få tag i den första ölen...kö, kö och åter kö...
Det fläktade lite, men varje vindpust drog med sig damm och sand så det kliade i ögonen, det var verkligen snustorrt inne på festivalområdet.
Sen ville vi ha något i magen och ställde oss i den kortaste av matköer vi såg, till ett ställe som enligt skyltarna hade både det ena och det andra på menyn...när vi väl kom fram fanns varken pizza eller kyckling...bara Nacho-tallrik...men visst, chips, köttfärs o lite sås är ju oxå mat...

De två första banden missade vi helt pga köerna till festivalen, band tre, the (international) Noise Conspiracy hörde vi bara under första ölen, men såg ingenting...hörde dock en ok Purple-cover, men i övrigt inget att rapportera...
Första bandet vi såg var Lamb of God, men dom gjorde inget större intryck på mig...
Sen såg vi det norrländska Meshuggah, men det var inte heller direkt något att lägga på minnet...

Cradle of Filth lär jag dock minnas, men inte pga kvalitén inte, nä huga...
Inte ett ord jag hörde av vad sångaren "sjöng", knappt man förstod mellansnacken, och som han såg ut, det är ju bara att garva åt det...en gång inder hela konserten så hörde jag tillstymmelse av melodi, och då var det en tjej på klaviatur som operasjöng lite...nä, detta var ett rejält pajasband.

Lite nyfiken på Mastodont var jag efter att ha läst gott om dom, men nej, inte heller dom fick upp mitt intresse...
...och det var väl då någon gång som regnet kom, och som det regnade...och ja, regnjackan låg ju 3 kilometer bort i bilen, och någon regnponcho hittade vi inte heller på det första varvet...tror att den hoodie jag hade på mig är blöt än idag...

Regnet tog visserligen bort dammet, men även alla potentiella sittplatser...de få under tak kunde man ju bara drömma om, och de som tidigare funnits utomhus var ju plaskblöta...

Första bandet som öht tog sig över godkänt var Machine Head, som även om dom inte var jättebra, iaf fick bra fart på publiken och en respons där efter.
Sen kom den spelning som på pappret såg mest felplacerad ut, och som jag trodde allra minst på...the Hives...

...men Sonisphere publiken var av annan uppfattning och dom lockade iaf "Stage 2:s" största publik, och kanske rent av festivalens näst största publik...

...och jag får anse mig överbevisad, det är inte bara ett hypat band med en massa larviga poser, det är ett riktigt bra rock n roll-band med en synnerligen karismatisk och rolig sångare.
Helt klart festivalens höjdpunkt i efterhand, grymt impad.

Det blev jag dock inte av bandet the Cult, eller ja, bandet lät väl ok utan att ha någon större koll på dom, men en mer nerdekad sångare var det länge sedan jag såg...jisses, han svettades redan när han kom ut på scen, sluddrade rejält i mellansnacken och såg helt frånvarande ut även med solglasögonen på...gått in lite väl i rollen som Jim Morrison kan man tro...

Sen var det bara två band kvar, och det näst sista hade ingen tacksam uppgift, då jag tror att väldigt många positionerade sig för en bra plats inför Metallica...
Primal Scream visade sig vara det mest felplacerade av banden även musikmässigt...det kändes som något rent Hultsfrediskt, och inte mycket gemensamt med de övriga rockbanden...ibland trodde jag rent av att jag bevistade ett rave i storskogen...
Betydligt mer loopande och samplade ljud än vad jag hade en aning om att dom höll sig med, och festivalens överlägset högsta volym...samt någon idioti med att sluta var och varannan låt, samt hela konserten med en förskräcklig rundgång...nä, dom förtjänade nog inte mer publik än dom fick...gelst var det...
...och sen var det bara Metallica kvar då, bandet som alla 35.000 åkte dit för skulle jag gissa, eller iaf 97% av de tillresta iaf...och för första gången under dagen/kvällen/natten så blev det naturligtvis förseningar, men någon gång ca 00:10 så gick de på scen...

Vi stod rätt långt bak som synes, men jag har sett Metallica ett antal ggr förr, och hade inget behov av att trängas eller se bättre....man såg rätt bra tack vare storbildsskärmarna ändå, och Matte är inget större fan.
Metallica gjorde väl en ok spelning, men de ömma benen och ryggen vann till slut och vi packade ihop runt Dyers Eve och begav oss i sakta mak ut från festivalområdet till tonerna av Nothing else matters.
Hela setlisten:
Battery
Creeping Death
Fuel
Of Wolf And Man
Fade To Black
Broken, Beat And Scarred
Cyanide
Sad But True
One
All Nightmare Long
The Day That Never Comes
Master Of Puppets
Dyers Eve
Nothing Else Matters
Enter Sandman
Last Caress
Hit The Lights
Seek & Destroy
Det stod ingen matarbuss inne när vi kom så vi gick tillbaka till bilen och fick väl igång blodet lite i benen iaf, men det var inte alls dumt att få lägga sig i bilen och sova några timmar...
Vid sju packade vi ihop det lilla och vid elvatiden var vi hemma igen efter ett dygn av rock n roll...
Tyvärr långt ifrån den bästa festival jag varit på, massor av brister i organistationen och i diverse matbodar mm...det saknades mat, elektricitet och på slutet av kvällen även annan dryck än öl o jäger...toklånga köer till allt utom baja-majorna och uselt väder...nej, den var väl värd de 20 kronorna jag betalade i admnistrativa avgifter, och besinpengarna, men jag är glad att jag inte köpte biljetten till fullpris iaf...
/Bogie, som är så där lagom mör även på måndagen...

Inga kommentarer: