söndag, december 03, 2006

Torsdag till söndag...

För att börja med det tråkiga, så hörde inte ens hantverkarna av sig denna vecka, trots påtryckning/vädjan via mail...nästa vecka får vi ta till hotelser...



Roligare var det isf på dotterns dagis, då en föräldra/trivselgrupp ordnat skattjakt för alla barn på dagis. Storebror hjälpte till i letandet och fick del av skatten han också.

Senare samma kväll var det åter match i RL, denna gång var det Viborg som var på besök.
Det började riktigt bra, och 1-0 satt tidigt. Viborg var riktigt usla, och AIK sprang i åttor runt dom, men efter ett par missade målchanser så var det precis som om hela laget vek ner sig och sänkte sig till motståndarnas nivå...
I andra halvlek var det inte kul alls, och 1-1 kom ju naturligtvis också, och ännu fler tappade poäng.

Precis som förra gången var det uselt med publik...typ 25.000 färre än i den avslutande allsvenska matchen. Nu har dock AIK:s ledning tröttnat på tomma läktare och bjuder på entrén nu på torsdag, då Elfsborg kommer på besök. Får se om det hjälper...




...och så tappade dottern sin andra mjölktand under stor hysteri. Mamma ville så gärna rycka ut den, men en grinande, skrikande dotter ville inte låta henne. Men så mitt i tumulten så är det något som trillar ner på toagolvet...tanden. Sen var det glädje, stolthet och inväntan av tandfen.



I fredags var min far på möte med SJK, Sveriges Järnvägs Klubb, där han snart tydligen avancerar från kassör i föreningen till VD i det nybildade aktiebolaget...det är till att ta det lugnt när man är pensionär...
Nåväl, farmor ville inte sitta ensam på Star Hotell i Sollentuna, så hon bjöd in oss till middag på Edsbacka Bistro.
Riktigt gott var det att äta löjromstoast till förrätt, halstrad råbiff till varmrätt och sen ädelostgratinerade björnbär som efterrätt, suverän service var det också, men jag är glad att det inte var jag som betalade :)

Igår, lördag, så var det lite stressigt på eftermiddagen, då sonens simskola i det närmaste slutade samtidigt som dottern skulle på halloween-(lite sent va?) kalas, och lagom tills vi lämnat henne på kalaset så satte jag mig på pendeln in till stan för att hämta ut Bond-biljetter och gå på Sweden Rock Festivals kick off.

När jag kom till Nalen där kick offen hölls var det rätt tunnt med folk, så första bandet "Harms Way" hade inte mycket till publik...inte för att dom direkt var värda det, men iaf...

När kompisarna i the David Harleyson Power Trio lirade sin tribute till ZZ-top var det dock betydligt mer folk i lokalen. Trion gjorde riktigt bra ifrån sig, men fick spela ett något förkortat sett tyvärr...o andra sidan fick jag mer tid att dricka öl med dom efteråt så :)

Som allra mest folk och drag blev det när David Coverdale körde ett kort akustiskt sett med endast Doug Aldrich på komp. Jag har hört både det ena och det andra om Coverdales röstresurser nu för tiden, men denna kväll var dom iaf på topp.

Näst upp på scen var Sweden Rock all star band med Udo på sång. Och även om Coverdale sjunger bättre, och hans spelning kändes något mer unik, så kommer alltid Udo att ligga närmare mitt hjärta...vilken röst, vilka låtar!!!

Sen var det "headlinen" Hardcore Superstars tur att änta scenen...och dom är säkert bra, men passar mig inte alls...det såg ut som om dockorna från barndomens Beppes godnattstund växt till sig lite, och egentligen var det bara låten "We don't celebrate sundays" som rockade.

Och här är de 21 första banden som är klara för SRF 2007.

Inga stora överraskningar, och bara ett band som jag verkligen skulle vilja se, headlinenen Heaven & Hell, eller Black Sabbath med Dio på sång sas.
Visst funkar U.D.O och Motörhead, men dom har jag sett på SRF förr.
Så än så länge är biljettpriset alldeles för högt, men det är närmare 50 band till som ska lira på festivalen, så man vet ju aldrig...

Och idag söndag skulle vi så lämna barnen hos svågern o svägerskan, för att sen åka in till stan och kolla in Casino Royal, men tråkigt nog blev dottern sjuk under natten och hostar nu åter som en lungsjuk, så bion ställdes in. Bättre lycka nästa gång får man hoppas.

/Bogie

Inga kommentarer: