Då jag trots bättre vetande önskat mig ett par skridskor i julklapp, och även fått ett par av svärmor (vad vill hon mig för illa? :), var det ju bara att ta tjuren vid hornen och åka iväg till Vilundahallens öppna åkning.
Det var fullt kaos med föräldrar o massor av barn i hallen, o bara att sätta på skridskor på sonen, dottern och mig själv tog en evighet. När väl skridskorna var på plats ville dottern inte åka alls, utan gick o satte sig på läktaren igen, medan jag och sonen gav oss ut på isen.
Nu var det säkert 20-25 år sedan, va gammal man känner sig, som jag stog på ett par skridskor, och jag kan ju inte påstå att takterna satt i...
Höll på att vurpa redan vid de första skären, och ett par gånger efter det. Jag behövde dessutom hjälp av sargen för att få stopp till en början. Först på slutet kom en tendens till stoppsladd...
Sonen, som åker skridskor med fritids varje torsdag hade lärt sig skrinna riktigt bra, och det var ingen överdrift att säga att han var den bättre av oss två...
...jag lyckades dock något bättre med skärpan på bilderna vi tog, men nåt slags bevis ville jag ju ändå ha :)
...och satan vad ont i fötterna man fick...
Men det var det allt värt, bara att få fram den där nostalgiska känslan av när man snörde av sig skridskorna och fick stoppa fötterna i ett par rymliga kängor *myyyysss*
...och för att fortsätta på temat så åkte jag och barnen in till stan och mötte upp mamma, för att först käka lite på McDonalds, och sen gå och se filmen Happy Feet.
Filmen var helt ok, även om jag kanske tyckte att den var väl realistiskt data-animerad, jag föredrar mer cartoon-stilen i typ Ice(!) Age.
Sen störde det lite att man inte dubbat sångerna, som faktiskt förde historien framåt de också. Visst, vi hängde ju med, men det fanns ju inte en chans för en femåring o en åttaåring...
Ta det coolt!
/Bogie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar