Nu saknas det ju visserligen ett par glasdörrar, en handukstork, nån ventil och lite lister, men nu går det iaf att duscha i vår fina nya dusch-hörna.
Ser väl inte så dumt ut det där, och i morgon får jag prova på hur det känns oxå...verkar ju som om man aldrig duschat tidigare. Faktum är dock att detta blir mitt livs första riktiga dusch i eget hem...eller jo, vi hade ju en kabin ett kort tag i Viksjö, men den spräcktes i botten av min kära moder, samt att det var lite väl tråkigt att bada i den för sonen...
Men i övrigt har det bara varit till att duscha i badkar, och då föredrar jag att lägga mig ner och bada istället...
...och det är det ju tänkt att vi ska kunna göra här om någon/några veckor...men just nu känns det rätt fjärran...
Här är bakstycket(?) till vår vägghängda toalett.
För tio år sedan idag, fick jag gå o lägga mig själv i vår lägenhet i Solna, medan frun sov ute hos sina föräldrar på Ekerö (det var så dags då att bli kysk då :) så att hon hade närmare till frissa och dylikt. Sen fick jag väl inte se henne i klänningen heller, den klänning som hon spenderat närmare ett halvår på att sy, prova och mäta...så nog hade jag sett den innan alltid :)
I morgon är det alltså på pricken tio år sedan vi gifte oss i Ekerö kyrka, en av de nervösaste dagarna i mitt liv...Jag blev inte människa förrän jag fick av mig de av hyrfirman fellevererade 43:orna från mina stackars 45-46:or...men det var ett vackert bröllop, en mycket god och trevlig middag med underbara tal och en helt suverän fest.
Från själva bröllopsakten minns jag inte mycket mer än att vi svettades ymmnigt bägge två, och skickade en liten näsduk fram och åter mellan varandra för att torka svettpärlorna, resten av minnena kommer nog från videon :)
Jag minns dock hur skönt det var att sätta sig i den tjusiga Rolls Roycen som tog oss på en liten sväng så att bröllopsgästerna skulle hinna före oss till hembyggdsgården, där hann vi pusta ut och snacka lite om vad vi upplevt.
Sen minns jag självklart hur rörd min mor var så pass långt efter vigseln, att hon stod och bölade fortfarande när vi kom till hembyggdsgården...Men riktigt så var det ju inte, min frånskilda faster (min farbrors fd fru) hade tagit sitt liv kvällen innan vårt bröllop (inte för att jag tror att det hade något med saken att göra), så det var även därför min mor grät. Vila i frid Birgitta!
Det var dock det enda sorgliga vi kände till den eftermiddagen/kvällen och natten...vi visste ju inte då att vi bjudit en fd svägerska med föräldrar, det fick vi reda på först efter det att vi kommit hem från bröllopsresan.
Menyn för kvällen bjöd naturligtvis på vår favoriträtt kräftor till förrätt, sen var det inbakad oxfilé som varmrätt, nån efterrätt hade vi inte, då vi tyckte det skulle räcka bra med bröllopstårtan, och det gjorde det. Maten serverades helt oanat av samma personal som till vardags då serverade mig på banken...det blev ju både en o två skämt om pannkaka...
Vad mer kan tillägas om kvällen? Den var varm, den innehöll musik spelad på krycka och vi hade jäkligt roligt.
När vi till slut kom hem, taxichauffören hade visst fått lite extra för att jävlas på vägen hem, satte vi oss i vardagsrummet o öppnade alla fina presenter, och sen gick vi o la oss för att sova...sicken bröllopsnatt :)
Dagen efter gick jag naturligtvis o såg AIK-Örgryte (1-0, mål av Johan Mjällby) medan frun förberedde sig och sin packning för bröllopsresan till Parga i Grekland, dit vi åkte på måndagen den 26/8. En underbar resa.
Så unga och oförstörda var vi då...och vill man se bilden något större, samt höra en synnerligen skön sång så klickar man kort o gott här...
/Bogie, fortfarande lika lyckligt gift.
2 kommentarer:
Åh, vad söta ni var (och jag är säker på att ni är minst lika söta nu!).
Duschen är kanske inte söt direkt, men jävligt snygg!
Tackar, tackar!
Söta, njä, kanske mer kramgoa :)
Skicka en kommentar