Lördagsutflykt...

I går förmiddag tog hela familjen bilen mot Norrköping, och stannade först på Nyköpingsbro, ett klassiskt stopp mitt i lunchtid...

Sonen svepte i sig en vuxen portion med raggmunk och fläsk, sonens nya favoritmat (troligtvis efter pizza, hamburgare o taccos, men ändå). Vi andra åt kanske inte riktigt med samma aptit, men det var ok för en vägkrog.
Ruskigt billigt godis hade dom oxå, allt såldes på vikt, även klubbor och typ snickers osv...

Vi svängde av motorvägen i Jönåker (Rutger Jönåker efter E4:an, gör ju att man aldrig glömmer den orten), och tog oss sen ner till Bråviken och en färja över densamma...

Det blåste rätt bra, och vi fick en gratis tvätt av bilen...tror barnen var rätt nöjda då över att vi förbjudit dom att gå ur bilen på den 10 minuter långa färden...

Sen var det SVV-småvägarnas vänner...den nea mindre vägen efter den andra, tills vi var riktigt långt ute på det riktigt vackra landet, och där ett hus, med lekfulla hundar utanför som skrämde barnen...
...och inne, ett trevligt par, där vi ffa ville träffa tjejen...eller ännu hellre en av hennes ca 30-40 "barn"...

Vi hälsade alltså på hemma hos Jericho.
Jisses va söt han var, men fullständigt hopplös att fotografera...rörde sig konstant, och blixt ville man ju inte riktigt bränna av i ansiktet på honom...ovan är bästa bilden vi lyckades med...
Nästan larvit mjuk, rätt ömtålig, men snäll och lite gosig.
Kändes konstigt att greppet inte skulle vara som på tex kaniner o katter, nä, en chilla håller man i svansroten, och sen får den liksom ligga i öppen handflata eller mot kroppen typ...
Just Jericho hårade inte så mycket, men hans mamma...jisses...och ändå var det ingen av oss som reagerade, vare sig på håret, närheten, sanden, hö'et, och då var det som sagt två rum i huset fulla med chinchillor. Alla såg välmående och fina ut, och en vägg var prydd med massor av priser för chillorna, så jag tror definitivt vi har hittat en seriös uppfödare.
Lite fika blev vi bjudna på också innan det var dahs för den långa vägen hem...
Missade naturligtvis färjan med ett par minuter, men åkte då in till Peking och svängde runt Bråviken istället...kanske lite längre, men tidsmässigt, om vi väntat på nästa färja, plus minus noll skulle jag tro.

Frun roade sig med kameran i mörkret, och det blev ju rätt roliga resultat, och nästan så det kändes i ögonen sista biten hem...
Om en månad gör vi väl samma tripp igen, och då bör vi ha grejat ihop en bur på ett eller annat vis...vi ses då Jericho, hela familjen längtar!

/Bogie, som tar på hantverkar-kostymen...