...kanske inte så där värst längre iofs, men i morse, efter att ha varit på skolan med dottern och blivit informerad om det "snabb-läsnings-programmet" som hon kommer att gå i 12 veckor framåt...med "läxor dagligen...för att komma igång ordentligt med läsningen...så var jag till tandläkaren...
Bedövades, men numera känns ju knappt sprutan, borrningen efteråt kändes inte alls, och ja, det mesta var väl egentligen frid (ingen fröjd iofs)...berövad blev jag ju iofs, på dryga tusenlappen...och nä, så värst bedrövad var jag väl aldrig...lite nervös, men inte mer än så...
Annars går vardagen sin gilla gång, arbetsveckan känns ruskigt lång...
I lördags var det ett litet avbrotti det dagliga, med ett 10-årskalas ute i Jakobsberg med en massa vänner bland de firande. Mycket trevligt.
Igår var vi på BUP där sonen blev informerad om vad dom kommit fram till under utredningen, han verkar ta det med gott mod. Vi säger ju alltid att oavsett diagnos så är ju han vår älskade son, det finns ju (förhoppningsvis) inget som kan komma att ändra detta.
/Bogie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar