...var det i morse då hela familjen begav sig till respektive plats. Bussarna gick med sån oregelbundenhet att sonen kom tillbaka från hållplatsen och åkte bil med mig, o så långt gick det ändå bra. Efter att jag åter kört på motorvägen så var det totalstopp och det tog närmare en 40 minuter att ta sig mellan Rotebro och Kista, där jag för ovanlighetsskull svängde av. Det var ett bra val, snabbt genom Kista o sen låg Kymlingelänken så gott som fri...skönt.
Dottern är som sagt ute ur sin flunsa, där hon hade 5 dagar med runt 40 graders feber, toppnotering 40,5. Sonen har fortfarande ont i halsen, men det utvecklar sig ingenstans, så nu är han också tillbaka i skolan som sagt.
I fredags när jag var hemma så ringde min far med riktigt dåliga nyheter, allt talade för att mamma hade fått en stroke till och doktorn som pratat med honom hade i stort sett sagt att nu var det kört. Hon gav min mor ca 4-5 dagar till att leva...
Sen blev hon gradvis bättre, och igår ringde hon själv på sin mobil både hem till sonen som var ensam hemma och till min mobil. Hon lät i det närmaste som innan i fredags, och när jag pratade med henne idag igen så lät hon än piggare. Ingen vet vad som hände i fredags, och ingen verkar göra något för att få reda på vad som egentligen hände...
Så länge får vi vara mycket glada för att det trots allt gick så bra som det gjorde. Själv är jag just nu mest inne på att det var någon slags felmedicinering...
På lördag hoppas vi kunna besöka henne, vi måste bara hålla oss friska.
/Bogie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar