Det är döden i schlager-SM...

Igår vid femtiden på kvällen tog jag bussen in mot stan (eller ja till pendeln då som gick in till stan), och på sätet brevid mig satt min omdebatterade chef i form av en framsida på DN:s ekonomidel...hon är populär den tjejen...

...men det var ju knappast henne den här bloggen skulle handla om...
Skälet till att jag åkte in till stan var för att gå på konsert, Thåström på Cirkus.

Till att börja med måste jag ju berömma Cirkus för att vara en mycket trevlig konsertlokal, precis lagom stor och med riktigt bra ljud.
Thåström i sig är väl egentligen så bra man kan bli i Sverige utan att slå internationellt, men inte ens Imperiet funkade ju särskilt bra på engelska då de försökte...

Nu är det väl visserligen inte den lågmälde Thåström jag gillar bäst, men det som på platta ibland kan kännas lite väl monotont och suggestivt, blir pulserande live.
Sen är det ju rätt fachinerande att höra två gitarrister som inte riffar och solar i ett, utan som mer bygger stämningar fasligt nära rundgång i var och varannan låt...en av dom använde tom stråke på en av låtarna..vackert.

Sen får jag väl lov att hålla med Thåström själv, som i ett av de få och korta mellansnacken både erkänner att han inte är någon mellansnackar samt att det inte alltid var helt lyckat att ta ner tempot när han väl fått upp det med "Alla vill till himmelen". Han skulle ju lätt kunna göra både en Gyllene Tider och en Magnus Uggla, och bara köra på allsångslåtar som är djupt rotade i den svenska rockpubliken, men det är endast i ett par låtar det visas tillstymmelse till publikfrieri...och ibland såg han rent av fångad lite av den allvarsamma ton som de senaste soloalbumen gett, som att han ville rocka loss i en Flyktsoda eller dylikt...

Inga Ebba-låtar dock, som senast på Zinken, ett par stycken Imperiet, men mest låtar från de senaste solo-skivorna...och så "Det är döden i schlager-SM" (kanske enda gången under turnén) från Xplodera-skivan, en för kvällen passande låt på min ära.

Set list:
Kort biografi med litet testamente Axel Landquist park
Saker som hon gör
Den druckne matrosen
Ungefär så här
the Haters
Över sundet
Långt bort
Kärlek är för dom
Fanfanfan
Aldrig nånsin komma ner
Jeffey Lee Pierce
Var e vargen
Alla vill till himlen
Black Jim
-------------
Höghus, låghus, dårhus
Varför är du så tyst
-------------
Döden i schlager SM
Främling överallt
Du ska va president

En klart bra konsert, så jag lämnade Cirkus riktigt nöjd.
Att sen SL varit så smarta att de planerat för konsert med extrainsatta 47:or gör inte upplevelsen sämre...strax före 22 var jag inne på Sergels torg, och en lite tripp med t-banan till Odenplan tog mig sen till biljard-haket Roq...som jag aldrig hört eller sett tidigare...

...men det var ju inte biljarden jag åkte dit för, eller den mellanöl jag tog, det var för att för första gången kolla in boardaren Emil och hans "Some Kind of Rubus" (eller Skor) live.
Lokalen var inte anpassad för ett relativt okänt och osignat(?) band, men ljudet var helt ok...men de flesta fortsatte att spela biljard...

Skön sättning på ett band, den vanliga + en elektrisk fiol, och med irländskt "stompiga" (kommer inte på nåt bättre ord) låtar...inte helt olika covern på Slades Run, run away om ni förstår vad jag menar.
Två korta sett senare åkte jag hemåt...

...fru Falkengren hade rasat ytterliggare...tydligen hamnade jag på samma buss igen, vad är oddsen, när det inte ens var samma linje...

Väl hemma rapporterade frun hur det gått i schlagern, och det är jag ju glad att jag missade...den vinnande låten var den näst sämsta efter den helt missanpassade låten av Sofia...
Hade mina hopp ställda till Ugglas som jag gillar, eller möjligtvis Heat som lokalpatriot.

/Bogie