Hamnade till slut uppåt Slussen och Katarinahissen till innan vi hittade något som skulle kunna kallas nära, minus redan där...
Nya snygga lokaler har dom iaf, och betalt kunde dom ta...dottern gick in gratis, men sonen, 12 bast gick in som studerande...där fick vi för att vara ärliga. Närmare hundringen per näsa då...
...och för vad?
Visst snygga fotografier av några av de större fotografer världen känner, men jag tror jag får mer utav av gå in på valfri amatörfotografs hemsida i fråga om värme och männsklighet...
Värst var väl Joel-Peter Witkin, som hade surrealistiska och groteska porträtt/stileben...
...som tydligen inte var "photshoppade", så var det ett avhugget huvud så var det verkligen avhugget...snyggt att lägga det intill den dyra matsalen. I matsalen, som verkligen inte var för barn matmässigt, hade man nog den bästa synen för dagen ändå, hela Stockholm utanför de stora fönstrena...
Lennart Nilssons bilder om hur ett barn blir till är ju lika klassiska som fashinerande, och bilden nedan var nog den enda som framkallade något som liknade en varm känsla på hela utsällningen.
Vägg i vägg hittade man Anders Petersens svartvita expo av Värmland från tidigt 50-tal...eller nej, på lappen stod det att de flesta bilder var tagna år 2008...är dom så efter i Värmland, eller är det bara saknaden av färg som gör bilderna gamla...eller ska vi säga tidlösa för att vara snälla.
Huvudutställaren, Annie Leibovitz, har haft förmånen att fotografera många kändisar, och det var visserligen kul att känna igen dom, om än i ovana situationer.
Vanity Fairs omslagsbild med Demi Moore är verkligen klassisk, och också den enda bilden jag kände igen sen tidigare som bild betraktat.
Jag vete tusan om Leibovitz är en så sjutusan till duktig fotograf (tänker tekniskt här), eller om
hon förmedlar så värst mycket med sina bilder, men visst, något kanske hon har ändå...
...men gemensamt med samtliga andra fotografer på Fotografiska, inte en bild med ett smile, en glad känsla, inte ens barn eller nyblivna föräldrar såg särskilt glada ut, och ingen bild lyckades förmedla någon värme till mig. Barnen var väl än mindre intresserade, vilket var fullt förståligt, detta är verkligen inte ett barnmuseum...men vart går man om man tröttnat på Naturhistoriska och Tekniska-museet?
Nedan enda bilden jag hittade på hela utsällningen, i tre plan och åtskilliga kvadratmeter, med ett smile...
...föga förvånande ett påmålat dito...
Nej, ge mig glada, varma, hoppfulla bilder, amerikanska actionfilmer, Stephen King-böcker, Pripps Blå på burk och serietidningar i drivor, finkultur är verkligen inget för mig.
...och den som liksom vi har villfarelsen att finkulturella människor är lite fina över lag, ta ett besök på Fotografiska och se samma om inte värre beteende och trängsel-mentalitet som i värsta köerna på Gröna Lund, Legoland eller Stormarknaden...
/Bogie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar