...men tro det eller ej, vi har haft det ganska bra ändå, när man tittar i backspegeln. Barnen skötte sig utmärkt, och det var god stämning under den mesta tiden. Visst gnälldes det ibland, visst skreks det då och då, och suckades, men nästan allt berodde på yttre omständigheter, som regn, spyor och hela motorvägsavfarter som stängts av...
Resans mål, Legoland, var faktiskt som bäst i sin grå och regniga skrud. Köerna var kortare och trängseln mindre.
Så här grått och blött var det på förmiddagen den första Legoland-dagen, men vad gjorde det då att man blev nersprutad med vatten, när man dels var regnrocksklädd och sen ändå blev blöt av regnet...visst måste denna attraktion vara ännu härligare när solen lyser, det är varmt och man åker den i badbyxor, men dagen efter då allt det erbjöds var kön toklång.
Även attraktionen nedan kom vi snabbt fram till i regnet...
Någon slags vikinga-inspirerad vattenbana, med runda gummibåtar som snurrade i vattnet...jag hamnade allt som oftast baklänges ner för backarna, men dottern var den som drog den värsta nitlotten och åkte mest baklänges nerför den största backen, och hamnade i jättevattensvallet som ses på bilden nedanför backen...hon blev blöt överallt tror jag...men vatten torkar, och kul var det.
Dottern var som sagt inte alls lika imponerad över bilskolan, kanske hade en av lärarnas rejäla tillsägelse lite med det att göra...men sen höll hon sig iaf i rätt fil resten av lektionen :)
Sonen, som väntat i 6 år, var lite mer nöjd. Förra gången vi var på Legoland hade han just fyllt 6 år, och gränsen för att få åka var 7...och vi fuskade inte, vilket vi ångrade i efterhand. Man är för ärlig ibland. Nu var det sista året han hade chansen att köra, och han verkade rätt nöjd med åket och Lego-körkortet.
Till skillnad mot förra gången så tror jag allt att miniatyrlandet gick hem bättre...
Själv är jag alltid lika imponerad, men nu går det hem hos barnen vilket fantastiskt jobb som ligger bakom. Ovan min favorit, Göta Kanal, härligt att se lite Sverige i Danmark.
Barnens absoluta favorit, som vi åkte även dag två var Legolands värsta berg-o-dalbana, inspirerad av Lego-Technics bilar...
...ses bara smått på denna usla bild...(men vi har roliga köpebilder på oss när vi åker ner för den värsta backen). Backen i sig var väl småläskig, men de skarpa kurvorna där uppe var fasansfulla...barnen skrattade och jag tänkte på hur långt ner jag skulle falla om vagnen tippade, vilket det kändes som om den skulle göra i varje kurva...huga! Åk två funkade lite bättre, men var fortfarande läskigt :)
Lite andra reflektioner under resans gång då...
Maten...
Ja, nog är man trött på McD och pizza, allra helst den danska varianten som faktiskt har för mycket ost (det trodde man ju inte var möjligt)...
Hotellfrukostarna gladde barnen med nutella, pannkaka och wienerbröd, men själv hade jag ingen vidare aptit, men försökte ändå få i mig bacon och äggröra utöver mackorna...
Mest saknar jag de där "riktiga"vägkrogarna som fanns när jag var liten...
Detta var det närmaste vi kom, efter en rejäl omväg på småvägar. Men även den var långt ifrån "Tre Snäckor", där man beställde mat genom att trycka på en röd knapp bredvid den vita texten på den svarta tavlan...där grillbiff var det dyraste på menyn, och köttbullar med brunsås, kokt potatis och lingonsylt tillhörde standardrätterna, tillsammans med korv och pommesfrittes...saknar det.
Känns som det blir lite osammanhängande detta...men skit samma...
Här är iaf det spel som vi köpte till familjen på Legoland, Minotaur, ett riktigt roligt Lego-spel för hela familjen. Det och flera andra kommer till Sverige under hösten som jag förstått det, rekommenderas.
...och så tillbaka till resan då... :)
Sista resdagen, hemresan från Lund, bjöd även den på diverse felkörningar eller snurrningar pga den helt avstängda motorvägs av- och påfarten...men sen var det E4:an raka vägen hemåt...
Reflekterade över att de forna Saab 900 turbo-förarna numera kör Audi och abbonerar på ytterfilen, men att BMW-förarna fortfarande är de största idioterna.
Väl hemma efter dryga 60 mil kunde jag inte hjälpa att tänka, där jag låg i badet, att jag kanske inte alls kommit fram, att jag kanske somnat bakom ratten någonstans efter Järna-avfarten, för från Järna så känner jag varje krök, och skulle lätt kunna spela upp dom och allt annat efter det i en dröm, eller en av bilolycka framkallad koma...men om nu så skulle vara fallet, så skulle det ju kunnat hänt redan under tex resan från Skellefteå förra våren, eller någon resa hem från Sweden Rock...men då får man väl ändå lov att hoppas att man skulle ha en bättre fantasi än att komma hem till ett tomt kylskåp och med dito plånböcker, AIK längst ner i tabellen och lika överviktig som tidigare :)
Nä, vi är nog hemma på riktigt...och det är riktigt skönt.
I går gjorde vi inte mycket annat än att handla mat, och idag lördag blir det inte så mycket gjort heller...ett härligt (iaf på förhand) besök på Råsunda där AIK möter mff för min del...
Ja, ja, bilsemester är nog inget för oss, iaf inte så här pass ostrukturerad, och tält är inte det ultimata boendet, även om det stundtals är rätt mysigt, tom när regnet droppar på tältduken...det är när det droppar innanför tältduken som det ogillas...
Nä, nästa riktiga semester får allt bli någon all-inclusive till ett varmt land, där vi kan välja på att bada i den stora poolen eller det ännu större havet.
...och ja, det var fruktansvärt klantigt att ta med fel ladsladd till den enda kameran...så nu består bildminnena av hälften lågupplösta iphone-bilder...tråkigt.
/Bogie, hemkär...
/Bogie, hemkär...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar