Hoppades så klart på felringning men fasade väl för det värsta, och jag blev väl inte mindre orolig av att min far var i andra änden, konfunderad på hur han lyckats ringa oss, när han försökt ringa 112...inga ord man vill höra på morgonen.
Det visade sig att min mor ramlat tre gånger under kvällen/natten, och de nu behövde hjälp av ambulans för transport in till sjukhus...
Ambulansen kom, men hjälpte bara min mor att komma i säng, och med rådet att ringa Vårdcentralen senare på morgonen, då det ändå inte fanns några ortopeder som jobbade så dags på dygnet. Då trodde man fortfarande att det bara var hennes ben som inte riktigt fungerade...inget brutet, så troligast något med musklerna...hon har problem med benen sen tidigare...
När mina föräldrar sedan skulle åka till Vårdcentralen rasade min mor igen, och återigen behövde ambulans tillkallas, då varken hon själv eller min far kunde få upp henne.
Nu blev det ambulans till Eskilstuna Lasaretts akut, och sen gissar jag att det varit provtagningar mest hela dagen. Det har inte varit lätt att få någon information, men till slut hade hon kommit upp på en avdelning, fått en telefon och ringt hem, märkbart förvirrad enligt min far.
När jag väl kommit hem från jobb mm, så ringde det och det var min mor i andra änden, en skön röst att höra, även om den som sagt var smått förvirrad och ledsen naturligtvis, så hördes det ju mycket väl att det var mamma.
Hon berättade då klart och tydligt att hon fått en stroke...och det var ju verkligen ingen rolig nyhet, om än, efter händelserna, en rätt väntad diagnos.
Så nu är det bara att hoppas att det stannar vid denna (förmodar jag) lilla stroke, och att det inte tillstöter några värre komplikationer.
Kan man säga krya på dej efter en sån smäll...jag gör det iaf...
KRYA PÅ DEJ MAMMA!
Vi tänker på dej!
/Bogie med familj.
När mina föräldrar sedan skulle åka till Vårdcentralen rasade min mor igen, och återigen behövde ambulans tillkallas, då varken hon själv eller min far kunde få upp henne.
Nu blev det ambulans till Eskilstuna Lasaretts akut, och sen gissar jag att det varit provtagningar mest hela dagen. Det har inte varit lätt att få någon information, men till slut hade hon kommit upp på en avdelning, fått en telefon och ringt hem, märkbart förvirrad enligt min far.
När jag väl kommit hem från jobb mm, så ringde det och det var min mor i andra änden, en skön röst att höra, även om den som sagt var smått förvirrad och ledsen naturligtvis, så hördes det ju mycket väl att det var mamma.
Hon berättade då klart och tydligt att hon fått en stroke...och det var ju verkligen ingen rolig nyhet, om än, efter händelserna, en rätt väntad diagnos.
Så nu är det bara att hoppas att det stannar vid denna (förmodar jag) lilla stroke, och att det inte tillstöter några värre komplikationer.
Kan man säga krya på dej efter en sån smäll...jag gör det iaf...
KRYA PÅ DEJ MAMMA!
Vi tänker på dej!
/Bogie med familj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar