I fredags var vi lediga hela familjen, för att gå och ta ett sista farväl av "faster Linda", dvs min svärfars faster, som det står om längre ner i bloggen.
Det var en ljus och fin begravningsakt, och har man nu blivit 105½ år så har man väl som prästen sa, blivit rätt "mätt på att leva".
Bra präst, fina sånger, enorm solosång, vackra dikter av bla Linda själv, och sen en trevlig liten (nåja, både smörgåsar och tårta, så den stod man sig ju på) fika efter akten.
Barnen skötte sig utmärkt under hela tiden, kanske pga den utlovade presenten om allt skulle gå bra... :)
/Bogie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar