...och innan dess hade barnen varit på sina första dansklasser, eller ja, Emmas balett-skola var inställd pga att lärarinnan var sjuk, men sonens "Boys only" gick iaf av stapeln, och han var rätt svettig och glad när han kom därifrån.
Sen lämnade vi barnen hemma med mormor och satte oss och köade in till Globen. Vi hade tänkt att äta innan, men det fick bli varsin tjockkorv utanför Globen innan vi gick in o köpte ett par tröjor...
...denna ville frun ha...
...och den här köpte jag...
Först ut var Stings sons band, Fictionplane (lyssna på länken), en klar Police-klon med en "ung Sting" på bas o karakteristisk sång. Rätt bra eller rent av helt ok, om det nu inte varit som förband till just the Police, blev lite kaka på kaka. Bäst var det när sonen inte ansträngde sig att låta som pappa...
Vi hade förresten en ruskig tur...jag glömde att hänga på låset när biljetterna släpptes, så vi fick visserligen på parkett, men med "eventuellt skymd sikt", o jisses vad skymd den var, rakt bakom mixerbordet. Man kunde se förbandet mellan dataskärmar och ljud- o ljuskillar, öken...det var bara o hoppas på att vakterna inte skulle vara så nitiska så man kunde resa sig o gå framåt eller iaf åt sidan...
...men så kommer det en tjej, som jag först tror kommer att säga att det inte är våra platser och att vi sitter fel, och kanske efter det kommer att hamna än mer fel, men hon är anställd på Globen och tycker att vi sitter så illa att vi kan få bättre platser. Vi blir framlotsade till mitten, precis framför mixerbordet, och med en mittgång som under hela konserten hålls ren av en suverän vakt. Hade tänkt att tacka vakten efter konserten, men när den var slut var han som bortblåst. Tror iaf inte frun sett så bra på nån konsert någonsin. Själv har jag ju konsertlängd och ser oftast bra oavsett var jag står eller sitter.
Sen klev då nästa trio upp på scen och drog av idel, ädel klassiker.
Dom öppnade med "Message in a bottle", o på det en egen favvolåt, "Syncronicity 2".
Tyvärr var en del låtar lite väl omarrangerade, så att tempo mm inte stämde med ens minne av låten, o då blev det lite platt stundtals.
Som allra bäst var dom när den store stjärnan för kvällen Stewart Copeland fick upp ett extra percussion-set genom golvet och dom körde lugna låtar som "Wraped around your finger"-vackert och klockrent.
Copeland skulle fan kunna underhålla på egen hand, det var en ynnest att på de väl tilltagna videoskärmarna få se någon leka med trummorna som han gjorde, toppklass!
Gitarristen Andy Summers, som liknade Pugh, är jag inte fullt så förtjust i. Han funkar så länge han kompar, men i övrigt är det rätt mycket skrän...
Sting är ju Sting, o gillar man rösten, vilket jag gör, så finns det inget att klaga på...utom instrumentvården då kanske :) "Trasigare" bas får man nog leta efter...
Bilderna blev inte så där jättebra, men här sätter Police på det röda ljuset i låten Roxanne...
Ska kolla hur videosnuttarna blev, men youtube svämmar väl antagligen redan över av klipp från konserten.
Efter två extranummer så var det tack och adjö och vi gick nöjda till bilen och tråcklade oss hem genom natten och staden, då leden hem var avstängd...
Hemma strax före tolv och skickade hem mormor som låg o sov i soffan framför tv:n-det är nåt speciellt med den där soffan :)
Så här tycket förresten DN om spelningen, nå fler recensioner har jag inte hittat än, och ingen setlist...
Ikväll blir det AIK-FHK Liepajas Metalurgs.
/Bogie, som hoppas att blogger radbryter som jag vill, och inte med dubbla radbyten bara för att man trycker på enter...jo, jag vet att man kan trycka ner shiftknappen, men det glömmer jag bort när jag skriver o blir det så här långt så orkar jag inte gå tillbaka o redigera heller...o andra sidan, vad spelar ett radbyte för roll när stavningen är som den är... :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar