Innan konserten försökte vi få i oss något att äta inne på Globen, men det enda där det fanns lediga platser var en bar som serverade pizza-slices...en torr slice i litet format för 45 kronor...det hade nästan varit godare att äta papperstallriken den serverades på...men nåja, vi kan inte käka på Globen hotell före varje konsert...
Vi satte oss på rad 16, sektion A10, etage 3, vilket visade sig vara översta raden på nedre sittplats. Perfekt tyckte vi, även om vi naturligtvis inte hade haft något emot att komma lite närmare...men det var skönt att inte ha någon bakom sig, skönt att inte behöva balansera i trapporna ner o upp (rätt ok på Globen iofs, Hovet är värre)...vi hade dock inte räknat med att det skulle sitta en massa handikappade i rullstolar bakom oss, vilket gjorde att man "inte kunde" resa sig upp, för då skymde man ju deras sikt...
Att vår sikt blev skymd av stående rader framför, det får man väl ta när man är en hänsynsfull människa...
Nu såg vi ganska bra ändå, så vi ska inte klaga...sitta ner är ju dessutom rätt skönt, även på Globens hårda o obekväma säten...
Först ut var förbandet Nitzer Ebb...
Ett band som väl har lika långa anor som Depeche gissar jag, men som utöver namnet, gått mig spårlöst förbi...
Synth var det dock definitivt, även om bandkonstellationen kändes rätt udda ihopsatt...en sångare, två trummisar och en laptop med förprogramerad musik. Egentligen kändes det som att sångaren ensam hade kunnat skutta omkring på scenen, då trummorna väl varken gjorde till eller från i den stora förprogrammerade ljudbilden.
Rätt ok musik, kanske lite enformig, och här och där lite lik Lustans Lakejers värsta synth-drag...eller så var det jklädseln på sångaren, vit skjorta o slips som kändes Lustans :)
Ungefär en halvtimme höll de på.
Sen dröjde det väl ytterliggare en dryg halvtimme med scen-pysslande...
Innan Depeche Mode ställde sig på scen till tonerna av nya låten "In Chains". När de sen avverkade "Wrong" så var iaf jag nöjd med skörden från nya plattan...
Fullsatt och folkligt var det. Man saknade lite den typiske syntharen, det var ytterst få som var klädda för synth-konsert, de flesta såg ut som vi, rätt alldagliga Svenssons mao...kanske en o annan frisyr från 80-talet, men vi konstaterade att det är roligare att titta på folk på en hårdrockskonsert, o då allra helst på en Manson-konsert :)
Set-list:
In Chains
Wrong
Hole to Feed
Walking in My Shoes
It's No Good
A Question of Time
Precious
World In My Eyes
Insight
Home
Miles Away/The Truth Is
Policy of Truth
In Your Room
I Feel You
Enjoy the Silence
Never Let Me Down Again
Encore:
Dressed In Black
Stripped
Behind the Wheel
Personal Jesus
Bästa låten var helt klart "Enjoy the Silence".
Saknade annars någon riktig synthdänga som "Just can't get enough" eller "Master and Servant", inte så att det var fel på låtarna som spelades, men någon riktigt gammal god klassiker hade vi väl kunnat få...
Tror det var en enda låt som inte riktigt funkade i settet, och det märktes på hela publiken, men i övrigt var det bra drag på det mesta, och bra stämning under de lugna låtarna.
Tyckte sen även att det kanske var lite för mycket gitarr, inget jag brukar klaga på vanligtvis, från herr Gore...tyckte han klämde in gitarrer även där inga skulle vara. Däremot måste jag ju ge Martin Gore beröm för hans sånginsatser...kanske inte min favoritröst, men riktigt bra ändå i de solonummer han hade.
Men nummer ett är naturligtvis Dave Gahan, både som sångare och som publikdomptör.
När han gick ut på den långa catwalken ut i publiken, tände upp Globen och sträckte ut sin taniga och tatuerad kropp med armarna i vädret så såg han helt klart ut att äga Globen. Säkert ett beprövat knep, precis som de redigt snurriga piruetterna, men likförbannat jäkligt effektivt.
Mellansnacken höll sig väl i standardformat tyvärr, men så länge man skriker Stockholm så är man ju "home safe":)
Allt som allt en mycket bra konsert, mina små klagomål till trots.
Kul att pricka av ännu ett måsteband i listan :)
/Bogie
Fullsatt och folkligt var det. Man saknade lite den typiske syntharen, det var ytterst få som var klädda för synth-konsert, de flesta såg ut som vi, rätt alldagliga Svenssons mao...kanske en o annan frisyr från 80-talet, men vi konstaterade att det är roligare att titta på folk på en hårdrockskonsert, o då allra helst på en Manson-konsert :)
Set-list:
In Chains
Wrong
Hole to Feed
Walking in My Shoes
It's No Good
A Question of Time
Precious
World In My Eyes
Insight
Home
Miles Away/The Truth Is
Policy of Truth
In Your Room
I Feel You
Enjoy the Silence
Never Let Me Down Again
Encore:
Dressed In Black
Stripped
Behind the Wheel
Personal Jesus
Bästa låten var helt klart "Enjoy the Silence".
Saknade annars någon riktig synthdänga som "Just can't get enough" eller "Master and Servant", inte så att det var fel på låtarna som spelades, men någon riktigt gammal god klassiker hade vi väl kunnat få...
Tror det var en enda låt som inte riktigt funkade i settet, och det märktes på hela publiken, men i övrigt var det bra drag på det mesta, och bra stämning under de lugna låtarna.
Tyckte sen även att det kanske var lite för mycket gitarr, inget jag brukar klaga på vanligtvis, från herr Gore...tyckte han klämde in gitarrer även där inga skulle vara. Däremot måste jag ju ge Martin Gore beröm för hans sånginsatser...kanske inte min favoritröst, men riktigt bra ändå i de solonummer han hade.
Men nummer ett är naturligtvis Dave Gahan, både som sångare och som publikdomptör.
När han gick ut på den långa catwalken ut i publiken, tände upp Globen och sträckte ut sin taniga och tatuerad kropp med armarna i vädret så såg han helt klart ut att äga Globen. Säkert ett beprövat knep, precis som de redigt snurriga piruetterna, men likförbannat jäkligt effektivt.
Mellansnacken höll sig väl i standardformat tyvärr, men så länge man skriker Stockholm så är man ju "home safe":)
Allt som allt en mycket bra konsert, mina små klagomål till trots.
Kul att pricka av ännu ett måsteband i listan :)
/Bogie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar